Jag skriver i DN för DFRI om att frihetsperspektivet måste in i debatten om e-legitimation – det handlar om demokrati. Det är inte självklart att alla kopplar frihet till öppen källkod eller öppen programvara.
- Frihet för en person kan vara bekvämlighet att välja en lösning för e-legitimation som tillhandahålls av ett företag som tjänar pengar på personens privata data.
- Frihet för en annan person kan vara att staten tillhandahåller lösningen och ansvarar - men samtidigt alltid kan följa och sparar vart jag loggar in eller vad jag signerar med min statliga e-legitmation.
- Frihet för en tredje kan vara en lösning som flera företag, offentlig sektor och civilsamhälle samlas kring att utveckla som öppen källkod baserat på öppna standarder så att varje användare kan granska exakt hur det fungerar.
I grund och botten är detta en demokratifråga – ingen person ska behöva tvingas in i ett monopol som sker idag. De ekonomiska, demokratiska och sociala kostnader av detta är otroliga. Vinsterna av att lösningar för e-legitimation bygger på öppna standarder och öppen källkod kan bli otroliga.
Fler kommer i arbete, fler kan komma igång med e-legitmation snabbare, tusentals så kallade “gamla” mobiler och datorer kan undvika att slängas - och så kan lösningar för e-legitimation verifieras av oberoende aktörer att de gör det som de faktiskt säger sig göra och t.ex. inte bryter mot GDPR eller Schrems II.